…nykorad körsvenschampion i Tingsryd. Och dessutom flyttat hem till Solvalla igen.
Stort grattis till championtiteln!
– Tack, det var riktigt häftigt faktiskt. Man har ju alltid sneglat avundsjukt mot de stora kuskarna som vinner titlar, och att ha gjort det själv i så ung ålder…jag menar, det är så många som kämpar om championat, så det smäller väldigt högt, tycker jag.
Egentligen är det inte så konstigt. Kevin har alltid varit mycket målmedveten, och han visste redan i unga år vad han skulle göra i framtiden.
– Det stämmer, jag har alltid känt att detta var vad jag ville göra, och jag har inte haft en tanke på något annat jobb.
Vad var det som fick det att känna så och som lockade så mycket med travsporten?
– Från början var det ponnytravet, det gav blodad tand.
Kommer du ihåg TV-sändningen med halmbalarna och ponnyn i studion?
– Jadå, vi fick lägga ut lastpallar så ponnyn kunde ta sig in, och det måste ha sett rätt kul ut från sidan.
– Jag var 11 år då, och hade precis kommit hem från Italien där bland andra Nicklas Westerholm och jag körde ett ponnylopp under Orsi Magnelli-dagen i Milano. Vi var tre svenskar i loppet och vi slutade etta-tvåa-trea; Natalie Elofsson från Skåne vann och jag kom tvåa.
Spola fram några år, år som Kevin till stor del spenderade det mesta av sin lediga tid i stallet. När det blev dags för Jim, Susanne och resten av familjen att prova lyckan i USA, då var Kevin redan på plats over there.
– Ja, jag stack två månader före de andra, och hela äventyret som varade i två år gav stora erfarenheter. På gott och ont kan man väl säga. Det här var ju under Nuncios tid i stallet, och med honom fick man se det riktigt fina av travet i USA, men många gånger i andra sammanhang reste vi till mindre banor och där var intrycken helt annorlunda, inte alls lika festliga…man kan väl säga att jag såg hur bra vi har det i Sverige.
Hemma igen fick Kevin ett erbjudande av Johan Untersteiner att komma till Halmstad och jobba, ett erbjudande han nappade på.
– Jag tackade ja direkt. Jag var ju så nyfiken, och ville se mig om, och i Johans stall lärde jag mig mycket. Det blev ett år där, och sedan två år hos Stefan Persson där jag också fått lära mig massor och fått många chanser att vara med på både träning och tävling.
Men nu låter det som Kevin rest färdigt. Nu är det Solvalla som gäller, och familjens stall.
– Jag ska satsa stenhårt och fokusera på stallet. Lite lustigt, jag som från början nästan enbart var road av löpkörning har nu fått ett mycket större intresse för träning, att följa individerna i deras utveckling och själv kunna påverka. Självklart vill jag köra så mycket det bara går men att lära mig så mycket som möjligt om att träna hästar sporrar mig om dagarna.
– Jag har passhästar, men är också med lite överallt. Hoppas en dag kunna ta över när och om det blir möjligt. Men dit är det ett bra tag…
Så, återigen, grattis till championtiteln.
– Tack, hoppas inte det är den sista man vinner!
Håkan Ahlqvist
Foto: Malin Albinsson, TR Bild
