Jim Fricks storhet kan mätas på många sätt. Hur man än mäter är han en av de allra största. Han är t ex en av åtta svenskar som vunnit över 5 000 segrar. Han är en av sex kuskar med över 50 championat. Men han är ensam om att ha vunnit EM för kuskar. Det har ingen annan svensk klarat förutom Jim! Och han var segerrikaste svenske kusken under fyra år. Han var också flitig på V65 (och efterföljande V75) där han segerdefilerade 385 gånger. 385 segrar innebär alla V65-lopp i över ett år (!). Hans meriter som tränare ska inte glömmas bort – då han vann över 3 000 tränarsegrar. Jim var, även där, en av de bästa i Sverige. Hans största seger kom med Frej Nalan i Svenskt Trav-Derby 1989.
Jim Frick, bagarsonen från Rättvik, har gjort en härlig resa inom sporten. För att ta det hela från början så är Jim född i Rättvik där hans familj drev Fricks café i centrum av dalaorten. Men någon bagare blev det inte av Jim utan istället kom han snabbt att fastna för travsporten.
– I min släkt fanns det inget travintresse men jag började att åka till Folke Lisells stall efter skolan. Folke var en riktigt duktig hästkarl och bättre lärare kunde man knappast få när man skulle invigas i sporten. Även Ingemar Olofsson (mannen bakom Ego Boy) bidrog med mycket och jag hade en bra tid när jag var i stallet och fick hjälpa till, minns Jim.
Sedan Jim väl fått in foten i travet så fortsatte det sedan på den vägen. Göran Claesson var en tränare vid banan som han också hann med en tid hos innan det var dags att börja hos en ung och då ganska oprövad Olle Goop.
– Olle fick ett ganska stort stall och vi var verkligen ett härligt gäng som jobbade hos honom. Hos Olle fick jag också börja köra lopp och första segern kom med en häst som hette Dirigent. Det är klart att det är sånt som man aldrig kommer att glömma, säger Jim.
I och med att Olle Goop sedan valde att flytta sin rörelse till Åby så kom det att bli en hel del förändringar för de som jobbade i stallet.
– Flera valde att flytta med ned till Göteborg och jag gjorde också en kort sejour ned dit, men kände att det inte var något för mig. Det dröjde inte länge innan jag var tillbaka hemma i Rättvik.
På det privata planet hann Jim också med att träffa sin livskamrat Åsa och de två är ett par sedan 1976.
– Jag är en Rättvikstjej men jag var ingen stalltjej och hade inget med travet att göra. Jim och jag träffades på Folkets Park. Sedan dess har vi hållit ihop och vi har också två barn tillsammans, berättar Åsa.
När paret valde att lämna Rättvik så styrdes kosan till Solvalla. I det läget köpte man in gården i Östunaberg som man haft hela tiden sedan dess. Numera är det Svante Båth som hyr hela anläggningen medan själva gården tagits över av Jim och Åsas son Daniel.
– Det är klart att jag saknar gården men i och med att Daniel har den nu så kan jag åka ut dit när jag vill. Det kan vara skönt att åka ut dit och hjälpa till med lite småsaker. Åsa och jag har flyttat in till centrala Sigtuna sedan en tid, berättar Jim.
För att återgå till det sportsliga så är Fricks största seger förstås den i Svenskt Trav- Derby 1989 med Frej Nalan.
– Givetvis är det den största segern. En häst som vann många stora lopp för mig var annars kallblodet Verner. Det var verkligen en undantagshäst som alltid var bra. Andra hästar som vann mycket lopp var Lemoyne Square, Aces Noble och Colorado I.T. Alla tre slog för övrigt världsrekord.
Jim är också den ende svensk som blivit Europamästare (1987) och på den fina meritlistan finns också över 3 000 tränarsegrar. Den allsvenska kuskligan vann han vid fyra tillfällen. Dessutom har totalt 51 championat fördelat på 26 på Gävle, 19 på Romme och sex på Rättvik.
Jim tog sin seger nummer 5 000 på Gävle 21 februari 2010 och hann sedan med ytterligare två segrar innan karriären fick ett tvärt slut. 10 mars 2010 var olyckan framme i ett lopp på Solvalla när Jim på upploppet flög ur vagnen och blev allvarligt skadad. Hjärnan fick sig en rejäl smäll och det tog hela nio månader innan Jim fick lämna Akademiska i Uppsala.
– Det var en lång oviss tid men sedan har livet tagit sig på ett annat sätt än tidigare. Jag vet att Jim saknar travet men han ser allt han kan på TV och hänger verkligen med i sporten, berättar Åsa.
I slutet av sin tränarkarriär var Jim ordförande för Travtränarnas Riksförbund och han fick 2011 ta emot Travtränarnas hedersnål i guld. Sedan 2011 delar Jim också ut Jim Fricks Pris på Travgalan, till en ung lovande travtränare. När detta skulle ske 2012 blev Jim rejält överraskad då han som andra person utsågs till Travets Hedersambassadör.
Jim har alltid förknippats med bra kallblod och med Verner, som blev årets kallblod hela tre gånger, vann Jim 1992 det som då hette Elitkampen. Sedan 2012 är loppet omdöpt till Elitkampen – Jim Fricks lopp. 2012 ledde Jim Frick och Stig H Johansson defileringen till loppet med Järvsöfaks. Publiksuccé!
Motivering:
Mängder av starka meriter och en stark personlighet har gjort att Jim Frick blivit en av de stora profilerna i svensk travsport.
Förutom tävlingsmeriterna på banan med över 5 000 kusksegrar och över 3 000 tränarsegrar har Jim också varit en faktor att räkna med vid sidan av banan.
Jim har varit ordförande i Travtränarnas Riksförbund (TR) och han mottog Travtränarnas Riksförbunds hedersnål i guld 2011. Han utsågs även till Travets Hedersambassadör 2012.
Det är med stolthet vi hälsar Jim Frick, en av travets storheter, välkommen till Hall Of Fame.
Fakta:
Namn: Jim Frick
Född: 6 november 1951
Antal tränarsegrar: 3 187
Antal kusksegrar: 5 002
Första segern: Dirigent 7 februari 1971 i Gävle
Antal kuskchampionat: 51 (Gävle 26, Romme 19, Rättvik 6)
Allsvensk kuskchampion: 1978, 1979, 1985 och 1986
Svenska rekord som kusk: 24 (åren 1990 – 2008)
Svenska rekord som tränare: 10 (åren 1994 – 2009)
Rikschampionatet: Joint Venture (1986), Nibbe Gent (1993)
V65-Mästaren: Frosty Vixi (1985)
Jim Fricks segrar i urval:
Svenskt Travderby: Frej Nalan (1989)
Svensk Uppfödningslöpning: Keba Way (1981)
Vårfavoriten: Stand By Me (1990)
Vinterfavoriten: Window W. (1984)
Locomotives lopp: Icora Tilly (1986), Out of Space (1997)
Treåringseliten: Keba Way (1982)
Lime Abbeys lopp: Capricciosa (2002)
Gay Noons lopp: Keba Way (1982)
Juliennes lopp: Socka (2001), Image Lavec (2003), Useful Hornline (2006)
Coccinelles lopp: Useful Hornline (2006)
Guldstoet: Useful Hornline (2006)
E3 h/v (långa): Simb Illusion (2000)
Svenskt Trav-Oaks: Kimbee San (1999), Johannita (2000)
Ibrahim Paschas lopp: Happy New Year (1985), Top Love (1992), Free Ride (1996)
Stosprintern: Santa Clara (1999)
Sprintermästaren: First Lavec (2001)
Stochampionatet: Tamila Gloria (1989)
Gunnar Nordins lopp: Keystone Sinatra (1996), Running Sea (1997)
Grains lopp: Etter Käll (1987), Chabur (1989), Simb Moonwalker (1999)
Drottning Silvias Pokal: Iata Käll (1992)
Iata Källs lopp: Belle Aubiose (1999), Cortina (2007)
Baletts lopp: Scandal Play (1997)
Bergslagsloppet: Emil Freight (1993), Huxtable Hornline (1995), Running Sea (1998)
Birger Bengtssons Minne: Running Sea (1998)
Bollnäsloppet: Vulcan (1978), Master Håleryd (1980), Leo Broline (1993)
Bulwarks lopp: Pay Please (1983),
C.Th. Ericssons Memorial: Super Light (2005)
Dartster F:s lopp: Tjabo Boy (1986), Abbey Rozz (1987), Running Sea (1998)
Ego Boys Minne: Tessa Hoff (1981), Petit Aubiose (1999)
Färjestads Jubileumslopp: Abbey Rozz (1988)
Frances Bulwarks lopp: Savas Hanover (1990)
Guldbjörken: Com Hector (2002)
Harper Hanovers lopp: Noble Mon (1986), Rocky Kim (1996)
L.C. Peterson-Broddas Minneslöpning: Inherit Me (1996), Com Hector (2002)
Sweden Cup: Ego Play (1994)
Svenskt Mästerskap: Dream of Goal (1997)
Sverigeloppet: Lemoyne Square (1990), Lemoyne Square (1991), Savas Hanover (1992)
Walter Lundbergs Memorial: Noble Mon (1986)
Ådalspriset: Emir Bermon (1984)
Elitkampen: Verner (1992)
Sven O Perssons Minne: Mörtvedt Jerkeld (2008)
Svenskt Mästerskap: Verner (1992)
Solos lopp: Verner (1990)
Centaurs lopp: Verner (1992), Lundås Emelie (2007)
Gunnar Wallbergs Minne: Verner (1991), Verner (1992)
Gullsprinten (Norge): Verner (1995)
Badener Meile (Österrike): Aces Noble (1995)
Buchmacher Paweltzik-Sprinter Pokal (Tyskland): Aces Noble (1996)
Gran Premio Freccia d’Europa (Italien): Aces Noble (1996)
Gran Premio Costa Azurra (Italien): Atas Fighter L. (1992)
St. Michel Ajo (Finland): Aces Noble (1997), Aces Noble (1998)
Gran Premio Cittá Ts (Italien): First Lavec (2003)
Prix de Bordeaux (Frankrike): Maybe Tomorrow (1997)
Gran Premio d’Inverno (Italien): Maybe Tomorrow (1997)
Grote Prijs der Giganten (Holland): Running Sea (1998)
Nordiskt Mästerskap (Finland): Mörtvedt Jerkeld (2008)
Jacob Meyers Pokallöp (Norge): Verner (1995)
Alm Svartens Äreslöp (Norge): Mörtvedt Jerkeld (2008).
